Efter att Gert Lozell och Jonas Darnell fått egna volymer i bokserien 91:an Mästerverk är det nu dags att uppmärksamma Krister Petersson. Han delar med sig av tankar kring den nya boken, skapandet, samarbetena och hur det är att se sina figurer i Uti Vår Hage fortsätta utvecklas i andra tecknares händer, samt om livet bortom ritbordet.
När Krister Petersson lade ritbordet åt sidan 2020 hade han redan flera bokutgåvor bakom sig, då med sin egen serie Uti Vår Hage. Nu, den 9 september, släpps för första gången en bok som helt ägnas åt 91:an. Krister berättar om känslan att få en egen bok med sina 91:an-serier:
– Det var naturligtvis en stor ära att få en ”egen bok” med mina 91:an-serier. Dessutom tycker jag att det var ett kul initiativ av Germund (von Wowern) och Joakim (Gunnarsson) på Egmont att presentera olika serieskapare som jobbat med 91:an-serien genom åren. I min bok ingår också två mycket kompetenta manusförfattare som jag hade ett mycket givande samarbete med: Jan Roswall och Claes Reimerthi.
Boken omfattar 160 sidor och innehåller 23 serier i varierande längder, samtliga tidigare publicerade i 91:an-tidningen mellan 1986 och 2001. Utöver serierna finns flera omslagsbilder samt tre kortare biografier om Krister, Jan Roswall och Claes Reimerthi. Krister har själv gjort urvalet till boken, och jag frågar om han har några särskilda favoriter:
– ”Ufo-kuf”, KRI 173, och ”Två glada laxar”, KRI 162, med manus av Roswall, är två historier som jag tycker blev extra lyckade.
Krister inledde sin yrkesbana på en snickerifabrik och gick sedan vidare till att bli teknisk illustratör. Serietecknarkarriären inleddes 1981 när han fick serier under namnet Uti Vår Hage publicerade i tidningen Svenska Serier. Kort därefter fick Krister frågan om att börja teckna 91:an, eftersom redaktionen såg ett behov att avlasta tecknarveteranen Nils Egerbrandt. Samtidigt såg de en möjlighet att modernisera serien med en yngre tecknare, där Krister hade en av huvudrollerna att göra just detta och banade väg för både modernare utseende och äventyrligare avsnitt.
– När jag började teckna 91:an var jag ju ganska bekant med 91:an-karaktärerna efter att ha plöjt igenom vartenda nummer av tidningen från mitten på 60-talet och framåt. Sen gällde det att hitta en stil som knöt an till Nils Egerbrandts och Rudolfs och det var inte helt lätt. De första serierna blev rätt sopiga om jag ska vara helt ärlig. Efter hand utvecklade jag min egen tecknarstil som, utan att avvika alltför mycket från originalfigurerna, möjligen initierade en viss försiktig modernisering. Senare blev vi ett flertal serieskapare som skulle samordna den traditionella 91:an med, som sagt, en viss utveckling för att inte konserveras i ett mossigt 50/60-tal. Samhället förändras och man måste ju också locka nya läsare. Det gick rätt bra, tycker jag.
Precis som att Nils Egerbrandt lämnade över tecknandet till Krister med flera, pensionerade sig Krister från serietecknandet 2020 och därmed gick hans egen serie Uti Vår Hage (med egen tidning) vidare till andra kreatörer. Krister berättar om detta:
– Det var inga problem att lämna över serien till andra tecknare. Jag hade bestämt mig för att sluta helt men tidningen sålde bra och Egmont ville gärna köra vidare så jag hade inga tankar på att bara lägga ner. Dessutom var det två mycket erfarna och skickliga serieskapare som visade intresse för att ta över: Patrik Norrman och Gert Lozell, så det var bara att köra på. Det har gått fantastiskt bra, tidningen lever än idag, sex år efter att jag slutade.
Krister fortsätter att besöka Mjölhagen, men nu som läsare, och berättar om hur det är att se sina miljöer och karaktärer leva vidare:
– Jag måste säga att jag är förvånad över hur väl tecknare och manusförfattare har studerat och lyckats bevara atmosfären i serien. Det är ett stort nöje att läsa historier om mina figurer, tecknade och skrivna av andra. Förr styrde jag över de här knasbollarna men nu är de ute på äventyr som jag inte har en aning om hur det slutar. Det är bara roligt.
Jag ställer frågan om det är något särskilt som är extra viktigt att bevara i serien:
– Jo, jag tycker det är viktigt att man bevarar karaktärernas personlighet, språk, beteende och så vidare. Falós dryga, kvasiintellektuella attityd, Yvettes kloka, förnuftiga utstrålning och så vidare. Det har lyckats bra, tycker jag.
Jag frågar vad Krister sysselsätter sig med som pensionär, fortsätter tecknandet och målandet som hobby?
– Nej, teckna och måla gör jag inte mycket idag. Jag hade andra intressen som jag ville förverkliga som pensionär eftersom tiden inte räckte till när jag jobbade. Bygga gitarrer (och spela), ukuleler, möbler med mera. Jag har ju möbelsnickarutbildning så jag kan lite av hantverket. Men det är bara hobby, inget kommersiellt. Jag vill inte känna någon press. Annars har jag inte stora krav på tillvaron. Jag reser ogärna utan håller mig mest hemma med min normalt sett tämligen begränsade umgängeskrets: Yvonne (fru) och Sid (katt). Därutöver har vi väldigt fin kontakt med övriga familjen, barn och barnbarn som förgyller tillvaron.
Sedan 2020 har vi inte sett några nya serier från Krister, men däremot några omslag till 91:an-tidningen, Krister berättar:
– Jo, det kom sig av att Germund ville reprinta ett gammalt målat omslag som jag hade gjort men vi hittade ingen användbar originalteckning så jag erbjöd mig att nyteckna det gamla omslaget. Det blev bättre än det gamla och Germund undrade om jag hade lust att måla ett och annat nytt omslag till en del specialnummer. Det lät kul så det har blivit några stycken. Om det blir fler hänger helt på 91:an-redaktionen. Någon serie tror jag däremot inte att jag ger mig på (och det är det ingen som frågat efter heller).
När man ser tillbaka på Kristers ungefär 40-åriga karriär som serietecknare så finns det mycket att beundra. Som avslutning frågar jag om det finns någon särskild höjdpunkt han känner sig extra stolt över i karriären:
– En höjdpunkt i min tecknarkarriär är väl när Uti Vår Hage blev egen tidning 2003. Det var Björn Ihrstedt, redaktör på Egmont, som frågade hur jag ställde mig till den idén och jag tänkte väl ungefär som Mick Jagger: Det kanske funkar ett par år sen får vi se… Tidningen lever fortfarande efter 23 år och det kunde jag inte i min vildaste fantasi föreställa mig. (Rolling Stones lever också efter typ 120 år…), avslutar Krister.
Böckerna i serien går bland annat att köpa på Adlibris (extern länk).
