Två gånger tre generationer Persson

Två gånger tre generationer Persson
– Kronblom och Agust, en historik
AV ERIK SUNDBLOM

Kronblom och Agust hör till de allra äldsta serierna som fortfarande görs, både i Sverige och i världen. Med sina över 80 år utan tecknaruppehåll är det facinerande och unikt inom serievärlden att båda serierna ända sedan 20-talet hållits inom släkten Persson. Här följer en historik, från Elov Perssons första teckningar till den tredje generationens kreationer.

Elovs uppväxt
Elov Persson föddes 10 juli 1894 på stationshuset i Hästbo i Torsåker, Gästrikland. Där kom han även att växa upp, med undantag för en kortare tid då familjen bodde i Heby, en flytt som berodde på fadern och hans yrke som stationskarl. Elovs mamma dog redan när han bara var två år och med en stor famlij verkar det som om Elov hade en ganska fattig barndom. För att lätta upp tristessen började han att rita gubbar och han intresserade sig tidigt för teckning. Han beundrade och inspirerades av Albert Engström och de andra stora skämttecknarna.

Även hans storebror Ernst tyckte om att rita och de satt ofta och ägnade sig åt det tillsammans på kvällarna. Deras far hade dock ingen förståelse för deras tecknande, inte kunde det bli något av det där sade han, och inte heller avspeglades Elovs talang i teckningsbetyget i skolan. Han fick BC och detta kan nog härledas till ett antal karrikatyrer han gjorde av lärarinnan!

Så när det blev dags att ta sig ut i arbetslivet blev det på sågverket i Hästbo. Han tillbringade några år där och senare på tegelbruket, men teckningsintresset fanns fortfarande kvar och han sysslade med att rita och utveckla sin förmåga på fritiden. Förutom tecknandet var han även intresserad av jakt och fiske.

De första teckningsjobben
I början av 20-talet gifte han sig, och flyttade tillsammans med hustrun Signe till Bäckebo i Gävle där paret 1923 fick sitt första barn, en dotter. Här skaffade Elov sig ett jobb på spisfabriken, vilket gav honom mer fritid på kvällarna och den tiden utnyttjade han till att rita. Nu drömde han om att bli reklamtecknare, men det var skämtteckningar han skapade. Teckningarna lyckades han sälja tilll olika lokaltidningar och även till skämttidningen Kasper i Stockholm.

Den femma han kunde få för varje skämtteckning var välkommen, men han tyckte det var ännu roligare att få se sina gubbar i tryck och att få se att de uppskattades. Han gjorde även politiska teckningar, ofta på uppdrag från hans verkstadsfack, till val och demostrationer. Dock var det ju fortfarande reklamteckning han ville jobba med och han tog därför en korrespondenskurs i ämnet. Men efter ett tag kom han på att det var enklare att sälja skämtteckningar, på det sätt han redan gjorde. Snart utvecklades tankarna även till serieteckning…

Kaspersson
Elovs första återkommande seriefigur, Kaspersson.

Den första kända publiceringen av en seriesida av Elov skedde i Arbetarbladet 17 december 1924. Serien hette ”När Lars Petter skulle slakta julgrisen” och var av fristående karaktär. Dock kom Elov snart att börja teckna en återkommande figur, redan året därpå debuterade nämligen hans figur Kaspersson i veckotidningen Smålänningen. Serien var smått insiprerad av Oskar Jacobssons Adamsson och gav Elov en inkomst på tio kronor för varje avsnitt. Med 52 avsnitt om året kom detta att motsvara två-tre månadslöner, så här fanns pengar att tjäna!

1926 presenterade Elov således en ny figur för det stora åkerlundska tidningshuset; Kronblom!

Kronbloms debut
1927 är Elov Persson sedan fem år boende i Gävle.  Han är 22 år, har nu två döttrar och jobbar som verkstadsarbetare i spisgjuteriet. Och 1927 är året då Elov blir meddelad av Åhlén & Åkerlund att de är intresserad av hans nya serie, Kronblom!

Nu ville dem bara höra kreatörens villkor och trots att Elov begärde hela 40 kronor per serie, alltså fyra gånger mer än vad han fått för Kaspersson, så fick han omgående besked att förlaget tänkte börja publicera serien! Men så var det också en helsides färgsserie det rörde sig om. Nu kunde Elov sluta på versktadsjobbet som han inte gillade!

Kaspersson påminde en del om Kronblom, men hade mustasch och var tämligen liten. När Kronblom blev till drogs figuren ut på längden och mustaschen försvann.

Och så, när Allt för Alla nummer 29/1927 utkom den 17:e juli, fick tidningens läsare göra sig bekantskap med en ny seriefigur, vars upplevelser publicerades under rubriken ”Kronbloms äventyr”. Dock hade de redan tidigare fått vetskap om figuren, i nummer 27 hade de nämligen fått reda på att den nya serien skulle börja publiceras i tidningen två veckor senare.

Pratbubblor och censur
I det numret började även en tävling, kallad ”Med Kroblom på resa”, där läsarna skulle lista ut vad det var för platser som efterfrågades, med hjälp av bilder och verser. Kronblom sades ha varit och besökt alla dessa platserna på en jorden runt-resa, och det är intressant med tanke på att Kronblom ända sedan starten varit en fattig torpare.

Kronblom
1927 års modell av Kronblom och Malin.

Kronblom hade redan från starten en modernitet som särskilde den från andra gamla serier; pratbubblor. Kollegorna, såsom klassiker som ”Fridolf Celinder” och ”Jocke”, i Allt för Alla saknade företeelsen och fortsatte i flera år med att ha texten under serierutorna, på gammaldags vis. Även 91:an hade texten under rutorna när den debuterade 1932 och kom att ha det länge.

Elov hade förmågan att skildra människor, och det fanns en sällan skådad äkthet i Kronblom. Han hade mycket att säga om bygdelivet, och förlaget censurerade regelbundet olika Kronblomavsnitt. Ofta gällde censuren präster och religiöst hyckleri, men han tog även upp andra kontroversiella ämnen, såsom rasism och döden.

En ny serie – som var raka motsatsen
Det dröjde inte länge innan det var klart att Kronblom var mycket populär hos läsekretsen. Därför ville förlaget ha en ny serie från hans penna, denna gång för den nya veckotidningen Hela Världen (uppgifter om att det skulle vara Veckans Magasin finns också, men det är alltså felaktigt). Resultatet blev Agust.

Kronblom var en harmlös, hygglig figur som aldrig retade upp någon, förutom möjligtvis med sin lathet. I Kronblomserien fanns det inget syndigt leverne och inga elakheter. Det skildrades heller inte några hektiska gräl, för hustrun Malin var ju i grunden lika snäll som han själv. Till stor del kan deras förhållande ses som en kopia av Elov och hans husrtru Signes lyckliga och harmoniska äktenskap. Detta gällde som bekant inte Agust, han och hans hustru Lotta hade båda två mängder av dåliga egenskaper. Visserligen var också de ett gammalt par på landsbygden, men det var nog bara det som var en likhet…

Historien är sådan att Agust Vråk var en bortskämd hemmason som precis kommit ut i världen, i detta fall synonymt med staden. Något ordnat arbete fick han aldrig, men blev ändå rik tack vare en obligationsvinst, och med pengarna följde olyckorna. Agust satte nämligen in en annons där han sökte en livskamrat, något han med all säkerhet ångrat flera gånger om efter det.  Efter 25 veckors sorglöst ungkarlsliv kommer ju Lotta Jonsson in i bilden och tar absolut slut på friden. Idag inskränker sig handgripligheterna i Dunderhyttan (ja, så heter alltså hemorten) till en och annan utkastning, men för att beskriva läget i de tidigare serierna är ordet krig ingen överdrift.

Lotta använde alla möjliga saker för att misshandla Agust till oigenkännlighet, brödkavlar och stekpannor, krattor och störar, ja, hon gillrade till och med stenbumlingar ovanför dörren! Agust ville nog ge igen, men det var sällan han kunde det. I stället var hans stora amibiton att natt efter natt smita ut och leva rullan, han spelade kort, sprang till dansbanorna och festade och söp. Ofta så grundligt att man fick bära honom hem. Och väl hemma blev han slagen av Lotta.

Agust
Det glada ungkarlslivet får ett tråkigt slut…

Utlopp för andra ideer
Efter sex veckors äktenskap uppdagades även vänsterprassel i serien, när Agust hittade en man under sängen! Det var den store charmören Russinkvist, bilden av all falskhet. Vid ertappandet utbrast han: ”Hav förbarm med mej”, men Agust protesterade: ”Icke, ni får ta henne”.

Men trots slagsmål, gräl och många skilsmässoanledningar, även försök till dito, fortsätter Agust och Lottas liv. Orsaken till att Elov gjorde serien på det här sättet var att han nu fick utlopp för en helt annan typ av ideer än han fick hos Kronblomsidyllen. Den var en ensidig bild av oss människor och Elov ville även visa upp livets avigheter, vilket han gjorde med karikatyrens överdrift i den nya serien.

Men inte kunde det svenska folket ta ett par som Agust och Lotta till sina hjärtan, såsom det hade gjort med Kronblom och Malin. Nej, Agust och Lotta skrattade man åt, inte sällan hjärtlöst, och Kronblom och Malin skrattade man med. Och Agust blev precis som Kronblom populär (om än inte riktigt lika mycket). Kanske är det trevligt att få se de vardagliga problemen, elakheterna, svartsjukan och allt annat i den överdrivna form som finns i serien, eftersom det finns en igenkännande botten i allt det överdrivna. Man får ett avstånd till allt elände, för man känner igen sig i parets bekymmer, utan att ha det fullt så besvärligt som de har det.

Så tack vare sina seriefigurers olikhet ringade Elov Persson in en stor del av det svenska vardagslivet, i en karikerad version. ”Jag tror att det är därför dom hänger med, tidlösa trots löskragar och gamla vevtelefoner. Som människor förändras vi inte”, skrev Ingvar Persson, sonen som senare kom att ta över serien, i förordet till julalbumet 1988.

Modell för Kronblom
– Finns det någon sådan? Ingen vet säkert, uppgifterna om hur han kom på Kronblom tog Elov nämligen med sig in i graven. Men det har florerarat diverse spekulationer om förebilder till seriefiguren. Klart är årminstone att det kronblomska sinnet delvis kan spåras till kreatören själv, Elov lånade en del av sin anda till figuren. Dock kan ju varken Elov eller någon annan ha riktigt samma levnadskonst som livsnjutaren Kronblom!

Vad gäller det lite säregna namnet sägs det komma från två grannar till Elov, i Sture Hegerfors bok ”Pratbubblan” citeras Elov såhär: ”Kronblom är ett vackert namn. En gång funderade jag på att lägga mej till med det själv. Det är sammansatt av Kron och Blom – dom var en gång grannar till mig häruppe i Torsåker”. Med tanke på namnet så har Kronblom en gång begåvats med ett förnamn, trots att det senare inte använts; Jäsper. Det skedde i en namntävling i Året Runt, och har senare fått vara namnet på Kronbloms bror istället (då dock med e istället för ä).

1929 krävde Åhlén & Åkerlund att Elov skulle sluta teckna Kaspersson eftersom de inte tyckte om att han gjorde serier för ett annat förlag än dem. Det gick han med på, men först förhandlade han upp lönerna så att han tjänade mer på att göra endast Kronblom och Agust än han gjorde på att också teckna Kaspersson! Samma år lämnade Elov även Gävle, till förmån för Storvik.

Bevis på popularitet – julalbum och norsk publicering
Ett bevis på seriernas popularitet var när det började komma ut julalbum med dem i början av 30-talet. Det första albumet med Kronblom kom ut 1930 och Agust detbuterade i albumformen året därpå. De första tjugo åren kom inte albumen ut så ofta som en gång per år, som ju är det vanliga med det här publiceringssättet, utan istället bara en gång kring vartannat, parallellt med varandra, det vill säga, de år Kronblom inte kom ut kom Agust ut och vice versa. Från och med 1963 (Agust) och 1964 (Kronblom) har dock albumen kommit ut årligen.

Agust
Agust julalbum 1948.

Fram till och med 1943 respektive 1944 utkom albumen förutom i häftad variant, även som inbundna. De första albumen är eftertraktade bland samlare och kan betinga priser på många tusenlappar, särskilt vad gäller Kronblom.

Det dröjde heller inte länge förens serierna började publiceras i vårt västra grannland. Kronblom började på 30-talet, eller kanske ännu tidigare, att publiceras i veckotidningen Ude o Hjemme under namnet Kalle fra Uddevalle. Serien flyttade dock rätt snart till Magasin For Alle, där den fick ha sitt svenska namn. Intresset för Kronblom var stort, den norska publicering höll på, med kortare avbrott, ända in i 60-talet. På 80-talet utkom även några utgåvor med Kronblom i norska Serie-Pocket.

Agust i sin tur började redan 1930 att publiceras i den norska veckotidningen Arbeider-Magasinet där den kom att publiceras sju år framåt (de sista två åren hade tidningen dock bytt namn till Magasinet For Alle). 1944 återkom serien till tidningen igen, för att ersätta Kronblom, och stannade där hela det och det nästkommande året, då Kronblom återkom.

Ännu ett bevis på hur populär Kronblom var skedde då serien började publiceras som dagstripp i slutet av 40-talet! Elov hade gett ett förlag som hette Alga rätten att göra egna Kronblomserier för dagspressen, något som dock bara pågic i ungefär ett halvår. Vem som tecknade stripparna är för Gunnar och Jonas Persson okänt.

Kronblom på film
I slutet av 40-talet bevisades Kornbloms popularitet ytterligare då två filmatiseringar skedde. Den första filmen kom 1947 och hade namnet Kronblom – Hans liv och leverne och är intressant på det sättet Elov Persson i egen hög person medverkar i rollen som sig själv i början av filmen, då han visas när han tecknar ett avsnitt med figurerna. Även 91:an och 87:an är med i filmen, gestaltade av Gus Dahlström och Holger Höglund, samma skådespelare som spelade figurerna i deras egna filmer vid samma tid.

Film nummer två kom 1949 och hette Kronblom kommer till stan. I Båda filmerna innehas huvudrollen av Ludde Gentzel, och Malin spelas av Dagmar Ebbesen. Svärmor hade fått namnet Edla Frid, ett namn som inte förekommit i serierna, och spelades av Julia Cæsar. Båda filmerna utgavs på video av Kanal 10 i slutet av 80-talet, i samband med att ett antal filmer med kollegorna 91:an och Åsa-Nisse också gavs ut.

Ytterligare framträdanden utanför det ordinarie mediet skedde när Gits Olsson skrev en radioserie med Kronblom på 1950-talet.

1945 flyttade Elov och hans Signe tillbaka till Torsåker, och där kom han att bo och verka resten av livet.

91:an-tidningen
Så, 1956, kommer det första numret av 91:an-tidningen ut i landets kiosker och andra tidningsförsäljande ställen. Och ända sedan dess har Kronblom varit en av de absoluta huvudserierna. Dock gjorde Elov inte några nya avsnitt (med något möjligt undantag) direkt till tidningen, såsom var fallet med tidningens två andra medlemmar i huvdserietrion: 91:an av Rudolf Petersson och Åsa-Nisse av Gösta Gummesson. Iställets repriserades bara gamla veckotidningsavsnitt. Inte heller sålde Elov serierättigheterna till förlaget, till skillnad från Rudolf Petersson. Elov var istället noga med att behålla dem, och lät senare sina söner överta serierna och dess rättigheter.

Kronblom
En sen Kronblom av Elov.

För att återgå till originalpubliceringen, så hade Kronblom nu sitt hem i Året Runt, efter att både Allt för Allaoch Vårt Hem lagts ner 1932 respektive på 40-talet. Agust publicerades nu i Min Värld och hade så gjort sedan 30-talet då föregångaren Hela Världen somnade in.

På 60-talet var man på 91:an-redaktionen trött på Kronblomrepriserandet och ville ha nya avsnitt. Nu är det därför dags att presentera nästa tecknarled i Perssonsläkten! Det led med Ingvar och Gunnar, som fört sin faders seriefigurer vidare. Lillebror Gunnar kom att göra Kronblom, som berättades om här ovan, och storebror Ingvar kom senare att ta över Agust. Ett litet kuriosum är värt att nämna i sammanhanget: brödernas skolkamrater, som kände till faderns yrke och serier, kallade den långe Ingvar för Kronblom och den kortare Gunnar för Agust, ironiskt nog!

Vi börjar med Gunnar eftersom det var han som först började med tecknandet av bröderna.

Gunnar Persson
Gunnar Persson föddes 1933 och började tidigt att teckna. I pojkåren fyllde han flera ritblock med alla möjliga figurer och illustrationer med en humor det inte gick att ta miste på var den hade sitt ursprung någonstans. Han bestämde sig snart för att gå i pappa Elovs fotspår och livnära sig på tecknandet. Under uppväxten hade han Dagens Nyheters reportagetecknare Birger Lundqvist som sin stora förebild och insiprationskälla. Vad gäller serier så gillade han Rit-Olas alster, men ville framför alla andra svenska serietecknare sätta Torsten Bjarre med 113 Bom med flera och Rudolf Petersson med 91:an.

Trots hans stora intresse var det dock något av en slump att han faktiskt hamnade på tecknarbanan. Efter att skolan var avklarad hamnade han nämligen på kontor. När han sedan skulle fortsätta med studierna råkade hans betyg komma in en tag försent, varpå han inte fick någon plats på skolan. Han visste nu inte vad han skulle göra, men Ingvar tipsade honom om att han skulle söka till Berghs reklamskola i Stockholm. Och så blev det.

Efter två års utbildning på Berghs kom Gunnar att syssla med tidningsteckning i tio år. Han gjorde bland annat illustrationer till Dagens Nyheter och Stockholmstidningen. Först gällde det mest realistiska teckningar, men det ändrades när han reste till Spanien. I spanska tidningar stötte han nämligen på ordlösa skämtteckningar som han tyckte var både knasiga och trevliga och när han kom hem igen började han därför göra liknande arbeten. Gunnars första serie blev ett resultat av hans möte med Sixten Beme på Rea Pressförlag i början av 60-talet. Sixten ville nämligen att Gunnar skulle göra en ny serie åt honom, och resultatet blev pantomimserien Gus. Det fina med pantomimgenren var att man kunde sälja sådana serier även i grannländer utan att behöva översätta den. Gus första uppträdande skedde i Sydsvenska Dagbladetdär han publicerades 1961-62 och som mest gick serien i ett trettiotal olika tidningar. Sammanlagt kom Gunnar att göra cirka 1300 serier med Gus, och några repriserades även i 91:an.

1964 flyttade Gunnar till Örebro, med anledning av att hans fru Gertie, som han träffat ett år tidigare, redan var bosatt där med dottern Lena-Marie. I Örebro började Gunnar göra teckningsarbeten åt Nerikes Allehanda, men hade ju av naturliga skäl svårt att fortsätta att jaga jobb på tidningarna i Stockholm. Därför började han satsa mer på serier och 1965 startade Gunnar sin nya serie Herr Larsson. Den publicerades i 91:an och figuren hade, kanske inte fysiska, men välan psykiska likheter med Kronblom. Båda serierna innehöll samma typ av oprovocerande, lugna humor och poängerna baserades ofta på att herr Larsson skulle lösa något alldagligt problem och att han gjorde det på ett Kromblomliknande, finurligt sätt. Larsson uppskattades av tidningens läsare och kom att stanna i ungefär tre år, fram tills att arbetet med Kronblom tog överhanden för Gunnar.

Kontakt med 91:an-tidningen
Som tidigare berättats var man på 91:an-redaktionen nu alltså trötta på att bara få publicera repriser med Kronblom, och ville ha nytecknat. Elov som nu var en bit över 70 orkade dock inte med något sådant och man frågade istället Gunnar. Han åkte hem och övade ett par månader, och det slutliga resultatet gladde Elov så pass att han lät Gunnar få hela ansvaret för serien, även veckotidningsavsnitten.

Kronblom
Från en av Gunnars första Kronblomserier.

När det så blev premiär Gunnars version av Kronblom så blev det något av en pånyttfödelse. ”Jag gjorde Kronblom lite tokroligare”, har Gunnar berättat. ”De sista tio åren pappa tecknade serien byggde den helt på texten. Det mest spännande som hände var att Kronblom fiskade. Annars låg han på sofflocket eller pratade i telefon.”. Detta ändrade alltså Gunnar på när han 1967 tog över ansvaret för serien.

Gunnar träffade 1970 91:an-tecknaren Nils Egerbrandt, som då var ensam kreatör på 91:an-serien. Detta var ett betydande arbete och herrarna kom därför överrens om att Gunnar skulle börja hjälpa till med idéerna och skissandet. Först tecknade Gunnar även några avsnitt helt själv, men blev inte nöjd med resultatet. På 70- och och 80-talet gjorde Gunnar på nytt flera egna avsnitt, men drog senare sig tillbaka från 91:an-skapandet till förmån för Kronblom. Dock gör han fortfarande någon gång ibland manus till 91:an, och han höll på med strippserien Klackamo Dagbok i flera år, ända från 1984 fram till 2000-talet.

En man vid namn Rolf Geschwind skickade in en handfull manus på 80-talet som läsaridéer till 91:an-tidningen och som Gunnar sedan tecknade upp. Ungefär vid samma tid började också sonen Jonas komma med idéer.

Om Gunnar har Ingvar berättat: ”Hade Elov en enastående idérikedom så vad ska man då säga om Gunnar? Idéspruta! Han har alltid uppslag till hands och gör idéer om allt som inträffar runt om honom, ja han är faktiskt rätt farlig att umgås med. Innan man vet ordet av så är man med i rutorna.”

Gunnar har belönats ett flertal gånger för sina serier, 91:an-stipendiet 1980 och Svenska serieakademiens Adamsonpris 1981 och diplom för författarskap 1985.

Elov blev aldrig klar med sin sista Agustsida…
Morgonen den 9 juli 1970, dagen innan han ska fylla 76 år, satt Elov och ritade en Agust-serie på farstukvisten. Då kom sonen Ingvar och de båda åkte ut på en fisketur på sjön Grängen. När de sedan gått iland och var på väg mot bilen får Elov en hjärtattack och dör. Hans sista Agust-sida blev alltså aldrig klar. Vi kan trösta oss med att han var han lycklig och glad över all fisk de fått och det blev en fin sista dag i livet.

Elov gjorde Agust ända till dödsdagen och hade under sina dryga 40 år som serietecknare hunnit med att göra hela 2000 sidor vardera av Kronblom och Agust. 1966 hyllades han välfötjänt med Svenska Serieakademiens Adamsson-pris för sina verk.

Ingvar Persson
Nu var man alltså i behov av en ny tecknare för Agust. Eftersom Gunnar redan tagit över Kronblom var den andra sonen Ingvar, född 1930, ett rätt naturligt val. Ingvar hade vid denna tid en skogsvaktartjänst i Riddarhyttan i Västmanland som han trivdes med, men ville gärna försöka sig på serieskapandet trots att han inte ritat ett streck på tjugo år. Han hade dock tecknat mycket som yngre och tyckte ”att kan Gunnar, lillebrorsan, så kan väl jag”. Ingvar tyckte i början att det var svårt att få fason på figuren, som även Elov själv beklagat sig över, trots att det var han som skapat serien. Sina första avsnitt vill han helst inte se idag, har han berättat, men de hade blivit godkända av både tidningsredaktionen och Elov, ”När jag såg Elov skratta gått åt en del av mina idéer så stärkte det självförtroendet”. Och när Elov sedan dog var det alltså Ingvar som fick ta över.

Agust
Agust, Russinkvist och Lotta tecknade av Ingvar.

De första åren var Ingvar dock ingen heltidstecknare, utan hade det bara som extraknäck och hobby bredvid skogsvaktandet. Men 1974 startade han en egen, ny serie, Frid och Fröjd på uppdrag av tidningen Jaktmarker och Fiskevatten, och när han sedan även började skriva böcker fanns det inte längre någon tid för något annat än att rita och skriva. Så 1976 lämnade han skogsjobbet och började jobba på heltid med sina serie- och bokarbeten. Senare skrev han ett antal teaterspel, baserade på sina böcker, och agerade även själv som skådespelare vid några tillfällen.

Kronbloms universum
Agust-serien och dess handling berättades det om redan i början av artikeln, och nu är det dags för Kronblom.

Kronbom är en riktig levnadskonstnär som tar dagen som den kommer och som helst bara vill ha det så stillsamt som möjligt. Åtskilliga timmar har han tillbringat på kökssoffan hemma i torpet i lilla Vinkelboda genom åren och tagit det lugnt. Kökssoffan i trä med sitt slitna lock har blivit något av ett signum för serien och seriefiguren. Förutom att bara ta det lugnt hör även tippning och fiske till hans intressen. Fast på tipset vinner han väl aldrig, och fiskelyckan är väl oftast inte den bästa.

När det kommer arbete på tal försöker han allt som oftast komma undan när det går. Kronblom är kanske lite dum, men är ändå på något sätt klokare än de andra, och finurlig. Problem som uppstår löser han på sitt eget sätt. Något fast jobb har Kronblom inte, och eftersom han inte är pensionär kan det vara svårt att förstå hur han egentligen livnär sig. Men egentligen har han haft mängder av arbeten, om än oftast bara för en dag, och hakar sig fram på olika ströjobb. Ibland händer det väl också att svärmor ger en slant till frun Malin.

Malin har han ett bra äktenskap tillsammans med. Hon är väl av förståeliga skäl lite butter på sin make på grund av hans lathet ibland, men för det mesta är deras förhållande harmoniskt och trevligt. Trots att det är fattigt trivs Malin med det enkla torparlivet och hon är en snäll kvinna. Men Elov ville inte att det bara skulle vara idyll och glädje, därför introducerade han svärmor 1928. Hennes regelbundna besök är något Kronblom avskyr, och han gör ofta olika saker för att få henne att åka iväg tidigare än planerat.

Men besöken har de positiva aspekterna att Kronblom får tillfälle att vara lite elak, ja ibland rätt ordenligt, och ilskan är väl ett uppdämt behov som någon gång måste få sitt utlopp. Likaså får besöken honom att inse värdet på dagarna utan svärmor! Svärmorsan har haft flera namn under åren, men inget som riktigt fastnat.

Gott om bifigurer
Kronblom, Malin och svämor är långt ifrån ensamma i serien. Vineklboda med omnejd hyser många karaktärer som mer eller mindre ofta dyker upp. Låt oss räkna upp några…

Handlare Nilsson har byns enda butik och det är hos honom Kronblom lämnar in sina tips och handlar på kredit. Nilsson försöker förgäves få betalt för gamla köp och vägra Kronblom kredit, men blir oftast bara lurad eller övertalad på nytt. Första gången Nilsson dök upp var i ett avsnitt från 1934. Tidigare i seriens historia varskräddaren, skapad 1930, något av en föregångare till Nilsson. Han jagade liksom sin efteträdare Kronblom med räkningar, dock kan man undra på vad, Kronblom har väl aldrig haft inget annat än sin gamla blå kostym?

Kronblom
Handlare Nilsson och Kronblom tecknade av Gunnar.

Grosshandlare Fikonlöv dyker upp när det bli tal om fiske och är den mest förnäma i Kronbloms umgängeskrets. Det är stor skillnad på de båda, grosshandlarn är rik och har råd med olika lyxigheter, såsom villa, jaktmarker, båt med utombordare med mera, långt mer än Kronblom alltså. Ändå utnyttjar han Kronblom till bristningsgränsen. Han får bära packningar, leta mask, ro då utombordaren strejkar, och han gör det utan någon större protest! Här är det frågan om något broderskap som har med jakten och fisket att göra.

Bonden Rovlund äger halva Vinkelboda och lyckas ofta använda Kronblom till arbete, i form av t.ex. skogshuggning, i löfte om någon ersättning. För det mesta är det dock något lurt med Rovlunds löfte och Kronblom blir mer eller mindre utan betalning. Rovlund sätter ofta käppar i hjulet för Kronblom, då han hindrar honom från att gena över hans åkrar eller fiskar i hans vatten. Rovlund dök upp 1928.

Boris
Ovanstående figurer är skapade av Elov, men även Gunnar har introducerat några karaktärer sedan han började teckna, till exempel grannen Svängrot, en snäll karl och ett original, och byfånen och knäppgöken Bo By. Andra återkommande figurer är den skygga damen Tuppa-Klara och Kronbloms katt Maja.

1987, när han fyllde 60 år, fick Kronblom en fosterson, Boris, som därmed också blev en återkommande figur. Han var en avlägen släkting till Kronblom, och lik honom till både utseende och beteende, på ungefär 12-13 år. Dock försvann han rätt snart, och var heller aldrig direkt planerad att stanna någon längre tid. Gunnar kände att serien behövde något nytt när han skapade Boris och tänkte aldrig att han skulle bli någon huvudfigur. Boris förekom bara i 91:an och inte i veckotidningsavsnitten.

2006 hade Boris således inte varit med på länge, men då tyckte Gunnars son Jonas att det var dags att återintroducera honom! Så i nummer 17 det året mötte Kronblom och 91:an-läsarna fostersonen på nytt! Boris hade då flyttat intill Vinkelboda från staden och blivit granne med Kronblom. Han hade växt upp och skaffat en familj bestående av sambon Klara-Maja och de små tvillingpojkarna Plutt och Skrutt (den sistnämnde kallades dock i sitt första framträdande för Snutt istället). Sedan återintroduceringen har det gjorts en handfull avsnitt med familjen.

När det behövs någon annan figur för ett serieavsnitt sker ofta tillfälliga inhopp av andra karaktärer. När Kronblom ska köpa färg finns det en färghandlare, när en psykolog eller en präst behövs finns det sådana. Dessa återkommer dock oftast inte senare.

Statyer och andra hyllningar
1980 fick Kronblom äran att utges som frimärke. Tillsammans med 91:an, Bamse och Adamson hyllades serien av postverket och hade en bild av Elov som motiv, ursprungligen använd på försättsbladet i 1933 års julalbum.

Den 23 maj 1988 avtäcktes en stor, drygt åtta meter hög träskulptur utanför Behrn Arena, även kallad Eyravallen, i Örebro. Det var inte vilken skulptur som helst, den föreställde nämligen ingen mindre än Kronblom, i Örebro SK:s fotbollsdräkt och uppräckandes just en fotboll. Hur gick då detta till? Det började med att Gunnar, som var en stor fotbollsentusiast och anhängare till just ÖSK, fick i uppdrag att teckna en bild till klubbens programblad som blev mycket uppskattad. Marknadschefen Bengt Thörner fick då idén att ”värva” Kronblom, göra honom till maskot och också resa en staty med honom. Sedan 1987 har klubben nyttjat Kronblom i många sammanhang; matchaffischer och -annonser, souvenirer och även som levande maskot under matcher (det är dock en hemlighet vem det egentligen är som agerat som Kronblom). Skulpturen gjordes av bröderna Sven-Göran och Sören Niklasson i Hova.

När Elov skulle ha fyllt 100 år 1994 hyllades han med ytterligare ett par statyer. Nu fick Kronblom även sällskap av Agust och de båda placerades framför det gamla skolhuset och har sedan dess hälsat folk välkomna till Torsåker, Elovs födelseort. Skulptören var denna gång Arne Eriksson, Sandviken och hans verk hade målats i olja av Gunnar och Ingvar själv.

Fyra år senare, alltså 1998, hyllades Kronblom på nytt, nu med en teaterpjäs. Verket hette ”Kronblom och miljonerna” och handlade om när Kronbloms bror Jesper kom till Vinkelboda hemifrån Amerika, fattig som en luffare, trots att han sagt att han var miljonär. Kronblom spelades av Alf Blom, Malin av Siv Larsson och svärmor av Inga Lena Nyström. Pjäsen skrevs av ingen mindre än Ingvar Persson och regisserades av Christer Dahlberg.

1998 fick Kronblom ytterligare en hyllning I Örebro. Denna gång gällde det ”Kronbloms kök” på Bertil Waldens gata i Wadköping. Det var, och är, samma inredning som i serierna, det vill säga den klassiska kökssoffan, bord, stolar, järnspis med enkel köksbänk med mera. Malin står vid spisen, svärmor sitter vid köksbordet och Kronblom själv ligger såklart på soffan. Alltihop är i naturlig storlek och dockarna tillverkades av Ebba Eckardt, Klagshamn. I anslutning till köket finns en liten utställning med fakta och material ur Elov och Gunnars serier.

Allan
Allan i Livet hemmavid – nästa Kronblom?

Det var ju som sagt i Bäckebro som Elov bodde då han skapade Kronblom och 2004 fick platsen utanför hans dåvarande bostad det passande namnet Kronblomsplan och försågs med en specialdesignad parkbänk.

Ytterligare en Kronblom-hyllning skedde när ”Livet hemmavid” fyllde hundra avsnitt (i 91:an 25/2004) och skaparen Tobias Sjölund firade det med ett jubileumsavsnitt. Där fick läsaren bland annat se en skildring av huvudfiguren Allans framtid, och på äldre dagar hade han blivit en framtida Kronblom, lika lat och i likadana kläder!

Den tredje generationen
Innan vi går in på de som tog över Kronblom och Agust tänker jag i förbifarten nämna en annan serietecknare i samma generation, nämligen Lasse Persson. Lasse är Ingvars son och tecknade på 80-talet Hjälpssamma Jönsson och 113 Bom. Idag har Lasse lämnat tecknandet sedan länge och är verksam som trubadur under namnet Lasse P. Det var Lasse det…

När Ingvar hållit på med Agust ett tag började han mer och mer lämna över serien till sin dotter Bia Melin. Först fick hon göra pratbubblorna, sedan bakgrunderna och så skötte hon färgläggningen några år, innan hon slutligen tog över serien helt 1997. För Bia kändes övertagandet av Agust naturligt, hon hade ju vuxit upp med serien och i yngre år ofta suttit och kollat när hennes farfar tecknade och målade.

Agust
Agust gillade inte att Bia tog över serien…

När det nytt redaktionsfolk tog över Land, där Agust nu huserat sen början av 80-talet, 1998 så fann dem serien för antik och tyckte att den inte passade i tidningen. Eftersom Bia och Ingvar inte alls ville modernisera sina klassiska figurer så sparkades Agust från Land. Men då hade man inte räknat med läsekretsen och dess reaktioner! Många ringde redaktionen och krävde att Agust skulle komma tillbaka, vissa sa till och med upp prenumerationen, och till slut gav sig redaktionen för påtryckningarna och efter ett par månader var Agust tillbaks igen. Det var väl ett bra bevis på seriens popularitet?!

I en intervju 1987 berättade Gunnar ”Själv håller jag väl på ett tag till. Men min son är 19 år nu och har redan börjat hjälpa mig med serien, speciellt när det gäller att kläcka idéer. Tecknar gör han inte än. Men pappa var över 30 innan han började att teckna, själv var jag också 30 innan jag satte igång. Så vem vet?”

Och efter nästan 20 år så skedde det, Jonas stora debut! Han började, vid 37 års ålder, att teckna Kronblom och skriva helt egna manus hösten 2005 och det allra första resultatet publicerades i 91:an nr 3/2006. Jonas gör även, och gjorde också innan Kronblomtecknandet korsord och 91:an-manus. Idag arbetar Gunnar och Jonas tillsammans i en ateljé i Örebro och arbetar fram serier med invånarna i Vinkelboda.

Kronblom
Jonas återintroducerade Boris och gav honom familj.

Seriernas publicering
Agust publiceras ju som bekant, och har länge gjort, i Land, dess veckotidningsföregångare, och i de egna julalbumen. Men tidigare har bråkmakarnas öden även kunnat följas på andra ställen. I flera år fanns serien iÅsa-Nisse och den har också publicerats i 91:an. I Åsa-Nisse fanns serien från slutet av 1975 till 1982 och i91:an 1976 till 1979. När serien 60-årsjubilerade 1988 återkom den till 91:an igen och under rubriken ”Agust och Lotta, 60 år, tittar i gamla årgångar” repriserades där gamla 30- och 40-talsavsnitt. 1989 försvann serien igen.

Kronbloms hemarenor är 91:an, de egna julalbumen, sedan november 1987 Allers och innan dess ett gäng andra veckotidningar. Även den har ju dock såklart funnits i andra utgåvor. När soffliggaren fyllde 70 år 1997 fick han till och med en egen tidning! Det rörde sig om 100-sidiga utgåvor med undertiteln ”Den sanne levnadskonstnären” som innehöll repriser från 91:an under olika ämnesrubriker. Upplagan var på cirka 12000 exemplar per nummer och det var väl precis så det gick runt. Det blev dock bara fyra nummer under jubileumsåret och det var inte meningen att det skulle bli någon permanent utgåva heller, utan bara en hyllning till serien.

Kronblom har även utkommit i ett flertal albumpubliceringar, utöver julalbumen, genom åren. Den första var en utgåva som hette ”Kronbloms fiskafänge” och utkom 1942. Det var en målarbok med en serieruta på varje sida, och tillsammans bildade rutorna en serie. Tre utgåvor av pocketserien Serie-Pocket innehöll Kronblom. Det var nummer 21 (1974), 38 (1975) och 50 (1976). Ytterligare en pocket i samma format som de samtidaSerie-Pocket-utgåvorna utkom 1983, dock utanför titelns numrering. Kronbloms 50-årsjubileum firades med det 48-sidiga albumet ”Kronblom 1927-1977” med serier av både Elov och Gunnar.

Nästa tioårsjubileum firades också med en utgåva, ”Kronblom gör så gott han kan”, en 20-sidig tidning som delades ut gratis på Göteborgs bokmässa det året, men som också fanns som bilaga till 91:an nr 15/1987. Dess seriematerial bestod av några av Elovs äldre serier samt Gunnars första avsnitt från Året Runt. Den största utgåvan, kronan på verket, kom 1989. Det var ett inbundet praktalbum på 144 sidor som hette ”Hemma hos Kronblom”. Albumet innehöll mängder av serieexempel av både Elov och Gunnar och en hel del fakta.

En fjärde generation?
Låt oss nu blicka framåt. Finns det en möjlighet att en fjärde generation Persson kan komma och ta över de båda klassiska serierna? Jo, det finns det! Bia Melin har två barn med konstnärlig ådra. Den ena, Johannes, går till och med på konstkola och Bia tror att om det finns efterfrågan så kan Agust leva vidare ytterligare en generation. Jonas har också barn, en son som är 11 år och en dotter på 15, så även vad gäller Kronblom så finns det möjligheter!

Källförteckning
*Artikeln Kronblom 60 år i bilagan ”Kronblom gör så gott han kan” i 91:an nr 15/1987 av Ingvar Persson
*Artikeln Elov Persson – En tystlåten man med mycket att säga i 91:an – Den inbundna årgången 1959 av Peter Nilsson
*Artiklar i Agust julalbum 1988
*Boken Pratbubblan av Sture Hegefors (1978)
*http://www.kronblom.com
*Henrics Kronblomsida (http://web.archive.org/web/20030406184444/http://w1.261.telia.com/~u26103574/Kronblom/Kronblom.html)
*http://www.123minsida.se/seriesjoberg (Kronblom på film)
*Artiklar på Seriewikin (http://www.seriewikin.serieframjandet.se)
*Artikel i 91:an nr 13/2007
*Uppgifter från Gunnar och Jonas Persson
*Artikeln Kronblom – Sveriges äldsta seriefigur fyller 75 år i Blåbandsrörelsens jultidning Norrsken 2002
*Artikeln om Gunnar Persson av Peter Nilsson i 91:an nr 9/2006
*Uppgifter från Snorre S. Mathiesen
*Artikeln Agust och Lotta fyller 80 år av Ulf Ivar Nilsson i Arbetarbladet 7/12 2008 (http://arbetarbladet.se/merlasning/ulfivarshistoria/1.368288)
*Artikeln Kronblom – en av de stora i serievärlden! (om statyn i Örebro) av Leif Bergendorff i 91:an 18/1988
*Artikeln 60-årig soffliggare som nyss blivit far i Upsala Nya Tidning ?/8 1987
*Artikeln Därför Kronblom! av Göran Tivenius på ÖSK:s hemsida (http://www.orebro-sk.se/default.asp?CS_6501PageNo=186&id=13593&ptid=)
*Artikeln Världens näst äldsta serie har en ljus framtid av Annakarin Björnström i Gefle Dagblad 8/12 2008 (http://gd.se/nyheter/hofors/1.370029?headlineDate=20090126)
*Artikeln Folkkära seriefigurer hälsar välkommen till Torsåker i Upsala Nya Tidning ?/7 1994
*Artikeln Agust och Lotta – 60 år av Ingvar Persson i 91:an nr 12/1988
*Artikel i Agust julalbum 2003
*Artikeln om Gunnar Persson och intervjun med Jonas Persson av Erik Baumgarten här på 91an.net
*91:an mot väggen i 91:an nr 13/1989
*Artikel i Kronblom julalbum 2002
*Artikeln Biserierna i 91:an – del 3, 60-talet av Snorre Mathiesen här på 91an.net
*Alvglans seriekatalog: Serier i Sverige 2008
*Artikeln Kronbloms skapare bodde i Heby i Upsala Nya Tidning(?) ?/? ????
*Artikel i Kronblom julalbum 2007

Slutligen vill jag rikta ett stort tack till Gunnar och Jonas Persson för information om ditten och datten, till min mormor Kerstin Johansson för ett flertal gamla tidningsurklipp samt till Snorre S. Mathiesen för fakta om norsk publicering!

Erik Sundblom, februari 2009

En reaktion på “Två gånger tre generationer Persson

  1. Hej Gunnar,jag är en gammal skolkamrat och konfirmandkamrat till dej.Kommer från byn Eltebo i Torsåker.Din bror Ingvar kände jag mycket väl han vistades ofta i Eltebo hos Kurt Andersson(Tjärnelds bodde på den gården förr)Roligt att besöka gamla hemtrakter skall göra en sådan resa den närmaste tiden.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *