Nisse Egerbrandt – Ritbordets kung

Nedan följer en artikelserie i två delar, där 91:an-fantasten Lasse Jansson berättar om när han besökte den numera framlidne favoriten Nils Egerbrandt.

Nisse med "sina" figurer, från höger, Mickel och Mackel, Frisk och Rask, Olli, Kalle Stropp och Grodan Boll och 91:an.

Nisse med ”sina” figurer, från höger, Mickel och Mackel, Frisk och Rask, Olli, Kalle Stropp och Grodan Boll och 91:an.

Nisse Egerbrandt – Ritbordets kung del 1

För stofiler som undertecknad, vi som är födda på 60-talet finns det bara en riktig serietecknare. Precis som den allmänna diskussionen om James Bond är mest profilerad av Sean Connery eller av Roger Moore går snacket om vem som gjort den rätta 91: an, Nisse Egerbrandt eller Rudolf Petersson.
Precis som Roger Moore är rätt Bond är det givetvis Nisse som betytt mest för 91: ans utveckling från inkommenderad bonddräng till modern basse.

Av Lasse Jansson. www.ljmedia.se

Som inbiten läsare av 91: an sedan späda år var det med viss respekt jag gick upp en halvtrappa i hyreshuset i Hässelby och stannade framför dörren där namnskylten kungjorde att Egerbrandt hade sina bopålar innanför just denna trista bruna dörr med brevinkast och ringklocka. Jag tryckte in knappen till klockan, rättade till frisyren och klämde fast bullpåsen under armen. När dörren slogs upp möttes jag av två leende människor. En vitskäggig herre och hans livskamrat, Gurli. Jag sträckte fram näven och hasplade ur mig något i stil med;

– Hej. Jag heter Lasse och har läst 91: an i 30 år. Nisse gav mig en rejäl handtryckare och kontrade:
– Hej du. Jag heter Nisse och har tecknat honom i 40 år!

En typisk Egerbrandt-kommentar. Gubben är en spjuver och det har han alltid varit.

Nils Egerbrandt föddes 1926. Från början var det meningen att han skulle bli typograf, men som tur var för oss 91: an-vänner slapp tryckeribranschen se Egerbrandt vid pressarna. Eller snarare, Egerbrandt slapp sitta inlåst vid en tryckpress om dagarna.

Redan 1950 presenterade han sin första serie, Mickel och Mackel som publicerades i Seriemagasinet. Två år senare kom hans egentliga genombrott med serien om eskimåpojken Olli som publicerades runt om i Europa.

Nisse har på äldre dagar tecknat ett nytt Olli-äventyr som undertecknad försökt att sälja till olika barnboksförlag. Det är dyrt att trycka barnböcker så hittills har svaret blivit ett vänligt men bestämt ”nej tack” men vem vet, det kanske ger sig. Hoppas bara att vi får ut Olli medan Nisse fortfarande är i livet. Efter succén med Olli fick Nisse förtroendet att rita Thomas Funcks populära radiofigurer, Grodan Boll och Kalle Stropp. Tack vare det jobbet tvingades han lägga ut produktionen av Olli på andra tecknare varpå kvaliteten sjönk. Då valde Nisse att lägga ner serien. Han ville inte sätta sitt namn under något som inte höll den kvalité som han alltid eftersträvat.

1960 blev Nils Egerbrandt tillfrågad om han ville hjälpa Rudolf Petersson med 91: an. Serien var redan då mäkta populär och gamle Rudolf hade fått problem att hinna med tecknandet sedan hans hustru avled. Elaka tungor säger att Rudolf blivit för glad i flaskan, men Nisse Egerbrandt förklarade situationen mer diplomatiskt;

– Han hade lite trassel med nerverna, stackarn.

Till en början fick Nisse bara rita kropparna. De viktiga ansiktena ordnade Rudolf själv. Det blev många resor ner till Ytterenhörna för att ”farbror Rudolf” skulle få lägga sista handen vid Nisses verk. Rudolf, som blivit allt sämre, lyckades inte nämnvärt, så Nisse fick oftast göra om Rudolfs arbete när han kommit hem till Stockholm igen. 1962 fick Nils Egerbrandt för första gången credit för sitt jobb med 91: an. Då fick han sin första ”by-line” och blev känd som 91: ans nye tecknare.

Ganska snart införde Nisse sin egen stil på serien. Rudolf Peterssons figurer var ganska grovhuggna, Nisses blev mer prydliga. Dessutom utvecklades figurerna till att bli mer humana än den kadaverdisciplin som gamle Rudolfs officerare och underbefäl utövade.

Nisse Egerbrandt – Ritbordets kung del 2

Nisse Egerbrandt skapade många av de bifigurer som blivit viktiga i 91: ans persongalleri. Under sextiotalet finslipade han figurernas nya stil och under sjuttiotalet kom det ett nytt persongalleri. Elviras kusin Jenny gjorde premiär och 87: an fick en morsa!

Av Lasse Jansson. www.ljmedia.se

1962 etablerades Nils Egerbrandt som 91: antecknare. På den tiden var det bara Nisse och ingen annan som ritade Mandel och kompani. Tidningen innehöll även Elov Perssons Kronblom, Gösta Gummessons Åsa-Nisse och Reg Smythes Tuffa Viktor. Inskickade militärskämt från läsarna förekom också, likaså skämtteckningar av signaturen Bekåson med flera.

Torsten Bjarres 113 Bom var den enda övriga militärserien. Flygsoldaten var mäkta populär så när dåvarande förlagschefen, Ebbe Zetterstad, beställde en serie om flottan skapade Nils Egerbrandt Frisk och Rask, flottans hopp.

Nisse jobbade på allt var han mäktade med. Både 91: antidningen och veckotidningen Året Runt skrek efter material. Då förlaget insåg att en skuldsatt Egerbrandt var mer effektiv än när han var pank och fågelfri, tubbade de honom emellanåt att byta bil eller köpa en ny båt till sommarstället. Den höga arbetstakten inverkade menligt på skaparkraften, så 1970 kopplades Kronbloms nye tecknare, Gunnar Persson in för att avlasta Nisse med tecknandet. Då fick han tid över att tänka igenom hur persongalleriet skulle utvecklas.
91: ans föräldrar, Johan och Mandolina, var redan kända. De var ju med redan från början även om de inte syntes i tryck särskilt ofta. Johan och Mandolina Karlsson var (och är) torpare med egen täppa och de klarar sig fint på det som jorden ger.

En dag när den snälle 91: an berättade för 87: an att han sparat ihop en slant som han skulle skicka till sina föräldrar berättade 87: an om sin morsa som levde i misär och fattigdom. 91: an beslöt sig då för att ge 87: ans mor en hjälpande hand men som tack fick han bland annat en kopp kaffe som var kokt på snus. Bottina Axelsson har sedan dess vuxit och hon är i dag en av de mer framträdande figurerna i 91: angalleriet.

Jenny dök upp när serien skulle ”poppas upp” och bli lite mer tidstypisk. Elvira, som tidigare varit något av en lantlolla, tog efter Jennys vågade stil och det har varit positivt för serien.

Nisses hustru, Gurli, gillar inte när 91: an och gänget anspelar för mycket på sex och nakenhet. Nisses illustration av Elvira skylandes sig med ett badlakan låg nästan på gränsen och hon har vid flera tillfällen kommenterat att serien börjar gå över gränsen emellanåt. Nisse säger ingenting, diplomatisk som han är. Han flinar spjuveraktigt och lägger in en bit vetelängd innan han tar en klunk av Gurlis nybryggda kaffe.

Nisse Egerbrandt har ateljén kvar hemma i Hässelby. På golvet vid sidan av ritbordet står en gammal amerikakoffert. En guldgruva för oss 91: ankonnässörer. Kofferten är bräddfylld med olästa tidningar från sextio-och sjuttiotalet. Jag fick ynnesten att ta med mig en bunt hem. Jag valde givetvis de ex med prenumerationsetikett baktill. Gissa varför?

Efter pensioneringen 1991 (passande årtal, eller hur) fortsatte Nisse med att teckna 91: an till Året Runt. Han gjorde även massor av korsordsillustrationer. Efter pensioneringen fick Nisse lite mer tid över för landet och sin båt, men att sluta jobba kom aldrig på fråga.
– Varför då? Jag älskar ju det här, var kommentaren när han gick i pension.

I dag är Nisse 77 år ung. Men ateljén finns kvar. Likaså hans kärlek till 91: an som han levt med i över 40 år.
©LJ Media 2003

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *