En intervju med Lilla Fridolf- och Flygsoldat 113 Bom-tecknaren Anders Persson som gjordes i augusti 2009. Anders Persson berättar bland annat om hur viktig 91:an-profilen Leif Bergendorff varit för Perssons serietecknande. Vi får även veta mer om Anders Perssons stora intressefråga: Klimathoten.
Anders Persson, med flera år bakom pennan. Berätta om hur du blev serietecknare; Hade du några favoritserier under uppväxten? Har du haft några förebilder?
– Jag läste och tecknade mycket serier i min barndom men sedan lämnade jag det under senare tonåren med ambitionen att bli “seriös” konstnär. Dessvärre, höll jag på att säga, hamnade jag i reklambranschen som formgivare och illustratör.
Serietecknare blev jag mest av en slump: läste i några 91:an tidningar att det saknades tecknare och valde att skicka in några skisser. Efter någon dag ringde Siv Jensing upp och ville se mer och på den vägen är det… Så här i efterhand har jag svårt att förstå vad hon såg i de skisserna?
Under uppväxten läste jag, som alla andra, Asterix och Lucky Luke och andra franska serier, men Bjarre var faktist en favorit redan då. Jag har ett album från 1970 där min far noggrant textat “Tillhör Anders Persson”. Jag var då fem år och det albumet är fortfarande en dyrgrip för mig.
Du har tecknat flera av våra största serieklassiker som Åsa-Nisse, 91:an, Lilla Fridolf och Flygsoldat 113Bom. Vilken serie är roligast att teckna?
– Lilla Fridolf och Bom, helt klart. Min “karriär” som 91:an tecknare var högst medioker och det är med bävan jag ser mina gamla serier gå i repris. Det blev nog dryga hundratalet avsnitt tror jag, men jag kom aldrig in i det. Jag tog nog inte serietecknandet på riktigt allvar då utan såg det mest som en lättsam sidoinkomst. Dessutom, som gammal freds- och miljöaktivist valde jag att totalvägra lumpen och satt istället i finkan i några månader. Där gick jag under namnet “tomhylsan”… Att jag inte vet hur en K-pist ser ut behöver jag väl knappast nämna…
Att jag fortfarande tecknar serier är till stor del Leif Bergendorffs förtjänst. Han är en nära vän och har alltid trott på, och stöttat mig. Jag har fått tagit mycket kritik för mina alster men den har alltid varit konstruktiv, och i högsta grad befogad! Leif betydelse för 91:an-tidningen och hela kreatörsgänget sociala sammanhållning skall heller inte underskattas. Han är en klippa, helt enkelt!
Du hade tidigare “lovat” att ta över Åsa-Nisse-serien efter att Gummesson lagt pennan på hyllan. Det blev till sist din kompis Thomas Norberg istället. Hur kommer det sig?
– När jag började teckna Åsa-Nisse kändes det som en stor lättnad efter 91:an-perioden. Även om jag gjorde ett hundratal avsnitt så var det ofta en kamp att få till figurerna. Göstas figurer är mycket speciella i sin anatomiska uppbyggnad och hans stil är svår att efterlikna. Därför blev jag glad när Fridolferbjudandet kom och det är först nu jag tycker bitarna hamnat på plats. Tecknandet av dessa serier har inneburit en stor utveckling för mig som tecknare på alla plan. Bjarre är Sveriges främste serietecknare tycker jag och fortfarande en stor inspirationskälla för mig.
När jag fick frågan igen om att börja teckna Åsa-Nisse insåg jag att startsträckan skulle bli för lång och tiden inte räcka till. Thomas och jag är gamla vänner sedan 25 år och han hjälpte mig under många år med tuschning av bakgrunder i Fridolf. Att vi nu kan jobba ihop i mitt företag är otroligt roligt. Dessutom tycker jag att Thomas tecknarstil är bättre lämpad för Åsa-Nisse. Thomas är lika noggrann, och tålmodig som Gösta, och jag tror att hans Åsa-Nisse kommer att bli riktigt, riktigt bra.
Anders Persson med sonen Edwin, frun Ulrica, styvdöttrarna Martina och Amanda, samt arbetskamraten
Thomas Norberg deltar i det senaste Lilla Fridolf-julalbumet (2008).
Idag är du inte serietecknare på heltid. Berätta om dina andra projekt.
Oj, det skulle bli långt. Jag är en rastlös själ som alltid har många (alltför många, om du frågar min fru) bollar i luften. I korthet: jag driver ett eget företag sedan många år med reklam- och formgivning, har jobbat halvtid som bildlärare på estetiska linjen de senaste fem åren, bygger på, och driver en ekologisk kursgård i anslutning till min atélje i Tjärnvik, Söderhamn, arbetar som projektledare på Studiefrämjandet med inriktning miljö- och klimat, etc.
Just klimatfrågan tar en stor del av min tid just nu. Det är allvar och det är bråttom! När min son föddes för tre år sedan fick klimathotet helt plötsligt en annan dimension och jag lovade honom att göra allt jag kan för att medverka till att även hans värld blir god att leva.
Hur mycket serier kan vi förvänta oss ifrån dig framöver?
– Svårt att säga. Jag försöker teckna så mycket jag hinner på den tid som är avsatt för det. Julalbumet av Fridolf tar mycket tid varje år men förhoppningsvis skall det bli mer leveranser till 91:an-tidningen än tidigare. Jag har även ett eget serieprojekt som jag arbetat med under många år och kanhända är det dags att “sjösätta” det snart…
En fråga som uppskattas av en speciell skara av läsarkretsen är: Vilket material använder du när du tecknar?
– Jag har en uppsjö av gammal ritkartong (Invercote 240 gr) från Iggesunds Bruk som jag fått till skänks av dem och den tycker jag fungerar bra. Tuschning sker med Edding Profipen 01-0,7 och Pentel Stylo JM-10.
Tack för intervjun och lycka till i framtiden!
Tack och lycka till själv med 91:an-sidan. Det är ett hedersvärt initiativ och jag tror att vi alla 91:an-kreatörer är “in och kikar runt” där även om vi inte deltar i forumet.
Erik Baumgarten
Augusti 2009