Från tidigt 80-tal präglades 91:an-tidningen av en modernisering, både i form av biserier och nya tecknare påhuvudserien själv. Efter att Olle Nilsson 1979 introducerades som 91:an-tecknare (som följd av en tecknartävling) var det första större steget ifrån Egerbrandts mer folkliga tekniker påbörjad; visserligen hade både Gunnar Persson och Tommy Strindholdt assisterat Nisse sedan sent 60-tal, men de båda hade arbetat troget i mästarens anda. Nilssons stil var däremot mer spontan, till synes något mindre genomarbetat men ändå charmig, enligt många läsare.
Olle tecknade många 91:an-avsnitt under en del år, fast mest efter andras manus och han bidrog inte med någon egen serie åt tidningen. En tecknare som gjorde sin entré ett par år senare och därmed skulle betyda ännu mer för tidningens utveckling, var en ung herre vid namn Krister Petersson. En artikel om dennes karriär finns redan här på hemsidan och detta behövs inte upprepas här i detalj. (Det kan dock nämnas som anekdot att Krister faktiskt fick sitt första bidrag på trycken i 91:an redan 1967, när han som 11-åring skickade en liten skämtteckning som redaktionen tydligen uppskattade.)
Krister Peterssons “Uti vår hage”.
Kristers modernare teckningsstil, som lade stor vikt på detaljer och ansiktsuttryck, skilde sig mycket från tidigare kreatörers tolkningar men gick rakt hem hos läsarna. Detsamma gjorde Kristers serie Uti vår hage, som debuterade i 91:an under hösten 1983. Även om serien givetvis har utvecklats kraftigt både berättarmässigt och visuellt under sina 25 år, var själva humorn på plats från starten; som kontrast till de folkkära gubbarna Kronblom och Åsa-Nisse i sina rätt gammalmodiga bygdmiljöer, fyllde Uti vår hage ett tomrum med den uppkäftige Falò i ett mer tidsaktuellt samhälle. Serien fick kritik från vissa håll för sina svårdomar och ibland rätt sexfixerade teman, men majoriteten av läsare hyllade Kristers tokigheter, för hans färgrika vokabulär och stora tecknartalang. Uti vår hage blev den första biserien i tidningen sedan 50-talet som fick en längre levnadstid som fast inslag. Framgångarna blev efterhanden så stora att förlaget 2002 ville satsa på egen serietidning, och med det sa serien också adjö till 91:an. Många läsare tycker att Uti vår hage lämnade efter sig ett nästan oersättligt tomrum i tidningen.
Vad angår biserier var man i övrigt rätt sparsamma med experiment under största delen av seklet. Biffen och Bananen ersattes av den amerikanske tonårsserien Acke 1982, men även om serien var mycket populär som egen serietidning, stämde den inte överens med 91:ans karaktär och blev urtagen när Uti vår hage gjorde sin debut. Pantomimserien Adamson av Oskar Jacobsson, som under tidigare tider faktiskt var Sveriges internationellt mest succérika serie, gjorde också sporadiska gästspel under några få år. Dåvarande redaktör Leif Bergendorff introducerade samtidigt inslaget När Seklet Var Ungt, som bjöd på militärskämt tecknade av gamla mästare som Albert Engström och Oskar Andersson, men även här var reaktioner blandade. Efter försöket att återuppliva Egerbrandts originalserie Frisk och Rask med Bertil Wilhelmsson som tecknare, förblev det tyst med nykommande biserier under ett antal år.