Jonas berättar om hur idén uppkom till varför han sålde in idén till förlaget:

– Jag ville ju naturligtvis kartlägga serievärlden som jag nu satt och verkade i – och mycket på Egerbrandts karta kändes inte riktigt igen från serierna som jag och de andra nya tecknarna gjorde. Bland annat låg ju samhället Klackamo ofta vägg i vägg med regementet. ”Borgruinen” (som fanns med i Egerbrandts affisch) hade jag till exempel aldrig sett i en serie. Men jag såg också att Nisse varit smart, och inte tagit med HELA regementet – för att inte måla in sig ett hörn. Det tog jag också fasta på och lät en del vara ”utfallande för framtida historier”. Det var heller inga större problem att sälja in projektet, en affisch i ett nummer, och sen ”samlarporträtt” i kommande 4 (?) nummer att klistra in på affischen. I början på 90-talet hade Semic fortfarande gräsligt gott om pengar, även om upplagorna hade börjat falla redan 1986 (ja, när jag började, faktiskt – förhoppningsvis en ren tillfällighet …).

Drivkraften till att dra igång det hela var djupt rotad:

– Jag har varit perverterat intresserad av kartor i alla former sedan jag var en liten pilt på skånska landsbygden. Minns inte hur det började och varför, men jag läste kartböcker och memorerade jordens alla länder i 6-7 årsåldern. Jag började springa orientering när jag var 12, och mer på allvar (när jag testat alla andra idrotter, och funnit mig oduglig i dessa) vid 14-årsåldern. Jag och en kompis ritade en ca 9 meter lång karta över en fantasyvärld vi hittade på när jag var 15 år, och när jag sen gnällde över hur dålig en karta var på en orienteringstävling, råkade själve kartritaren stå strax bakom mig och sa ”du – jag startar en kurs i kartritning om två veckor. Du ska vara med på den”. Sen blev jag ”klubbens kartritare”. Tillsammans med ett gäng andra klubbkamrater rekade vi skogarna kring Karlshamn, och jag renritade tryckoriginalen (ett fasansfullt pilljobb, eftersom allt gjordes ”analogt” med tuschpennor och gnuggisar. 5 stycken blev det totalt, och det var inte mycket till ”jobb”, utan mest ideellt arbete – även om jag fick en del ersättning av klubben.

För den som saknat en riktig raritet i 91:an-tema hemma på väggen finns nu möjligheten att köpa originalet till affischen på Tradera i ett format på cirka 60x85cm. Klicka er vidare här för att komma till annonsen. Där finns också en länk till en Youtube-video där Darnell berättar ännu mer om affischen.

En rolig nyhet i 91:an nr 1 2025 var att Jonas Darnell faktiskt gjorde comeback som 91:an-tecknare efter många år med andra projekt. Jonas berättar om bakgrunden till detta:

– Det råkade bli så – jag ombads hoppa in och göra ett nyårsnummer/äventyr och omslag av redaktören, och det kunde jag inte tacka nej till (det var dessutom mitt emellan 2 Herman-deadlines så jag hade liiite tid över. Det var roligt! Och skitsvårt att rita de gamla figurerna (med 5 fingrar dessutom – VEM har det ?!) Men som sagt väldigt roligt – så jag kanske hoppar in och gör något igen snart!

Annars är det mycket jobb med Herman Hedning-tidningen för Jonas, som genom crowdfunding lyckats hålla tidningen vid liv efter att Egmont lagt ner sin utgivning av tidningen. Jonas berättar:

– Ja, jag startade ett förlag 2019, efter en rekord-kickstarter, sedan dess har jag klämt ur mig ytterligare 30 nummer av Herman-tidningen – vi närmar oss 200 sedan startern 1998 nu! Det hänger på konkursens brant precis hela tiden, men ska väl kunna gå ett tag till hoppas jag.

Om någon trodde att Jonas tycker att tidningsformatet är tillräckligt för Herman Hedning får man tänka om:

– Just nu håller jag på att göra nya etiketter till ett nytt Herman-öl – på ett nytt bryggeri! Mer om detta vid ett senare tillfälle, avslutar Jonas.